jag sitter här och tuggar tuggumi,lyssnar på johan och kollar på lite intervjuer.

jag har tänkt så jäkla mycket på honom dom senaste dagarna.
speciellt idag, jag saknar hon väldigt mycket. dom dagarna eller rättare sagt
veckorna innan man ska på hans spelningar så pirrar det i hela kroppen.
den känslan saknar man. när man är påväg i bilen till spelningarna
då man ler av lycka..då man inte förstår att man kommer få se han väldigt snart.
när man precis kommit fram till stället han ska spela på..när man går runt
och letar vart han ska spela..då pirrar det så himla mycket i kroppen.
men när man får se scenen där han ska stå på och sjunga.
det är då man blir alldeles varm i hela kroppen, och fattar ingenting.
när man springer och tar plats längst fram framför scenen,
då man blir så jävla lycklig av att man fick plats längst fram
då man tänker "hoppas johan just kollar på mig".
minuterna innan han kommer ut på scenen..då förstår man ingenting.
och precis när han kommer in där på scenen, det är då man fattar vad lycka är.
när han kollar en i ögonen och sjunger mot en det är då man blir tårögd.
när det sen är signering när man står i den långa kön och väntar på att få
ta i johan, att få krama honom , prata med honom att han just kollar på mig.
då är man så himla nervös...
när man är längst fram i kön, när johan vänder sig mot en och kollar på en och säger "hej" med sin söta röst. det är då man tänker att man inte vill att det ska ta slut. den varma kramen han ger en, hans blickar, när han håller min hand.

det är vad lycka handlar om, jag saknar han så himla mycket!
jag gillar den där killen väldigt mycket, och det kan ingen ändra på.

jag måste tillägga att han som intervjuar johan låter som ett pervo eller nått.
as äcklig låter han, haha.